När livsgnistan verkar ha lämnat en är det nog så att jag måste sluta tänka på vad jag känner bara. Jag måste inse att han blir inte yngre. Och därmed inte piggare. Vem vet vad min älskling har i kroppen. Många tårar har runnit för min älskling. Tårar för att han inte ska finnas här längre. Tårar som alltid kommer finnas där för honom men som kommer bli färre med tiden. Han kommer alltid betyda något speciellt för mig och jag kommer aldrig glömma min ättriga älskling men detta är det bästa för honom. <3 alla som har djur och älskar djur förstår precis vad jag menar och hur jag känner. Idag sker det jobbiga samtalet som kommer göra så ett stort tomrum lämnas inom mig. Kanske kommer det fyllas av något annat i framtiden men ett litet tomrum kommer alltid finnas för min hårboll. Zeb du kommer alltid finnas med mig. <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar